Aktie- och fonder (exkl. bankkonton)

tisdag 27 mars 2012

Nöjd utan bil

Jag har gjort ett aktivt val att inte skaffa bil. För många människor verkar bilen vara ett absolut måste i vardagen och livet. Jag har full förståelse för att man måste ha en bil om man bor i glesbygd eller utanför en stad. Men väldigt många av de som faktiskt bor i städer har också en bil. Varje morgon när jag går/cyklar/åker kollektivt till jobbet ser man bil efter bil med en enda person som färdas i den. Antagligen till jobbet. Det är skrämmande både ur ekonomisk- men också miljömässig synvinkel.

En bil kostar rejält med pengar. Värdeminskningen är väl det mest dramatiska beroende på hur ny bil man väljer att äga. Sedan tillkommer skatt, reparationer, försäkring och uppe på detta drivmedel. Många betalar ganska mycket för friheten man får med en bil.

Eftersom jag aldrig ägt en bil har jag lärt mig att planera livet. Buss och tåg fungerar jättebra med planering. I värsta fall finns taxi som ändå bara blir en bråkdel i kostnader jämfört med bilens totalkostnader. Behöver jag något större inköp hemkört, ex. möbler, så finns det allt som oftast hemkörning för en extrakostnad. Ändå kommer jag inte i närheten av vad det skulle kosta med en bil. Folk i min närhet kan bli smått chockade och faktiskt lite provocerade när man nämner att livet faktiskt fungerar utmärkt utan bil. Det är intressant i sig.

Vad beror detta bilberoende på? Lathet, vanor, känsla av frihet? Hur som helst är det väldigt dyrt.

5 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Jag tycker precis som dig angående bil. Jag har körkort men äger ingen bil. För min del blir det främst cykel, ibland buss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det fungerar bra. Tror definitivt fler skulle klara sig utan bilen om de bara provade.

      Radera
  2. Inget är dock så provocerande som att antyda att man är försiktig med utgifterna för att man vill spara och investera sitt överskott. Vet inte hur många timmar jag spenderat på att försöka förklara för folk att jag inte lever på vatten och bröd och bor i en grotta trots att jag lyckas spara över 30% av min nettolön.

    Vanligaste kommentaren är: "Men du måste ju LEVA också!"

    Att "Leva" är tydligen att sätta sprätt på varenda sekin som kommer in :)

    Jag har inte heller någon bil. Jag ruttnade ordentligt ett år när verkstadsräkningarna summerades till över 30 tusen trots att jag inte körde mer än 500 mil per år...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Mitt i prick på den. Hatar den kommentaren. "Man måste ju leva också". Jo visst.

      Radera
    2. Det handlar nog mycket om att man väcker något hos andra. Att de känner att de också borde vara mer "sparsam" och tänka över hur de använder sina pengar. Är ju någon form av förnekelse när man måste attackera andra.

      Jag lever också. Men jag sparar och investerar för att kunna leva ännu bättre i framtiden.

      Radera