onsdag 29 juni 2011
SAAB automobile [kommentar]
måndag 27 juni 2011
Min strategi
Ökar sparandet!
fredag 24 juni 2011
Trevlig midsommar!
onsdag 22 juni 2011
Semestervecka
fredag 17 juni 2011
Uppgång
torsdag 16 juni 2011
Greklandskrisen
tisdag 14 juni 2011
Sparränta
tisdag 7 juni 2011
Miljoner på spåret [Recension]
Så har jag kommit till sista sidan av boken ”Miljoner på spåret – om Aktiestinsen, tiden och pengarna”. En bok om Lennart Israelsson som genom investeringar i aktier blivit mångmiljonär och som mer än gärna delar med sig av sin kunskap.
Boken är inte skriven av Lennart själv, något man annars lätt kan tro när man först ser boken. Det är istället Ulla Sundin Beck som porträtterar ”Aktiestinsen”. Boken är kronologiskt upplagd och tar sin början i Lennarts barndom. Sedan får man genom boken följa årtiondena och sluta i nutid.
Historien kring Aktiestinsen som sådan är det inget fel på. Den är spännande och inspirerande som få. Jag upplever dock att boken inte känns helt genomarbetad. Lite hopp sker mellan ämnen och rubrikerna känns inte alltid klockrena till den text som sedan följer. Språkmässigt är den lite svår att läsa till vissa delar. Inte så att det är en massa krångliga begrepp – det handlar med om ordval och ordföljd samt meningsuppbyggnad som gör att jag får svårt att få ett flyt i läsandet.
Något som också jag finner en smula irriterande är att det ständigt faller lovord om organisationen Aktiespararna. Ibland blir det nästan absurt och man förstår inte varför det ens omskrivs i en bok som ska vara ämnad en person och inte en organisation. Aktiestinsen är förvisso medlem i organisationen men knappast någon frontperson. Genom boken går det inte många sidor förrän författaren återkommer till Aktiespararna som organisation. Å tro mig, jag är själv medlem i organisationen, men köper jag en bok om en person förväntar jag mig att få läsa om personen i fråga.
Boken får av mig knappt godkänt. Historien om Aktiestinsen är bra. Men den historien kan man tillgodogöra sig även på andra sätt – minst lika bra.
Slutligen hade jag helst sett att det var Stinsen själv som skrivit boken. Jag tror han hade klarat det galant – inte minst med tanke på alla de föredrag han håller och som är ytterst populära.