Det personliga ansvaret

Sitter och läser en tråd på ett forum på nätet. En ung människa född -91 har sagt upp sig från jobbet och får ingen lön kommande månad. Han uppger att han inte varit med i A-kassan under tiden som anställd och inte sparat ihop till någon buffert. Nu hoppas han ändå på A-kassa eller socialtjänsten. Han kan även tänka sig ansöka om ett "lån" eller ett "kreditkort".

Varför finns det så lite av eget ansvar hos folk? Det verkar som om det fortfarande finns en bild kvar i samhället att man kan göra lite hur man vill och sedan ska staten rädda en när det skiter sig. Visst, skyddsnätet är bra att det finns. Men det ska ju finnas där när det sker saker man inte har haft möjlighet att ha kontroll över anser jag. Gör man ett aktivt val att inte vara med i en A-kassa för att spara några hundralappar, ja då kanske man ska få stå sitt kast den dag man står utan arbete?

En annan fråga är varifrån denna okunskap kommer ifrån. Bör skolan lära ut mer privatekonomi? Ja! Ungdomar verkar inte ha någon koll på ränta, lån eller försäkringssystem så som t.ex. A-kassa. Skrämmande. Sedan förstår jag inte varför inte föräldrarna i det här sammanhanget upplyser sina barn som får sitt första jobb om vikten av att spara till en buffert och gå med i en A-kassa. Grundtrygghet skulle då jag kalla det hela för. En grundtrygghet alla borde lära ut sina barn att själva ta ansvar för.