Nöjd utan bil

Jag har gjort ett aktivt val att inte skaffa bil. För många människor verkar bilen vara ett absolut måste i vardagen och livet. Jag har full förståelse för att man måste ha en bil om man bor i glesbygd eller utanför en stad. Men väldigt många av de som faktiskt bor i städer har också en bil. Varje morgon när jag går/cyklar/åker kollektivt till jobbet ser man bil efter bil med en enda person som färdas i den. Antagligen till jobbet. Det är skrämmande både ur ekonomisk- men också miljömässig synvinkel.

En bil kostar rejält med pengar. Värdeminskningen är väl det mest dramatiska beroende på hur ny bil man väljer att äga. Sedan tillkommer skatt, reparationer, försäkring och uppe på detta drivmedel. Många betalar ganska mycket för friheten man får med en bil.

Eftersom jag aldrig ägt en bil har jag lärt mig att planera livet. Buss och tåg fungerar jättebra med planering. I värsta fall finns taxi som ändå bara blir en bråkdel i kostnader jämfört med bilens totalkostnader. Behöver jag något större inköp hemkört, ex. möbler, så finns det allt som oftast hemkörning för en extrakostnad. Ändå kommer jag inte i närheten av vad det skulle kosta med en bil. Folk i min närhet kan bli smått chockade och faktiskt lite provocerade när man nämner att livet faktiskt fungerar utmärkt utan bil. Det är intressant i sig.

Vad beror detta bilberoende på? Lathet, vanor, känsla av frihet? Hur som helst är det väldigt dyrt.